lisadahlstroem

Nu är det verkligen höst på riktigt, och snart vinter till och med. Egentligen har jag alltid tyckt om hösten, men nu gör den mig lite sentimental. Det är lätt att råka tänka tillbaka ett år och fastna där. Förra hösten/vintern var den jobbigaste tiden jag varit med om, av många anledningar som känns onödigt att ta upp. I efterhand hobby-diagnostiserar jag mig med deppression men vad vet jag. Jag tar tillfället i akt och tackar min fina Cicci för allt överseende hon har haft med mig. Men jag tog mig i kragen och i våras var jag som människa igen. Men nu är det höst och vissa mornar vaknar jag och de där känslorna är tillbaka. Sen går jag till skolan och träffar mina härliga vänner och de försvinner igen. Men orolig blir man att de ska stanna längre. Ja vad blev det här. Ett terapi-inlägg för att få lite distans till situationen. På rätt plats är jag i alla fall nu, det är jag helt säker på. Jag vill vara här och göra det jag gör. Resten ordnar sig.